Nära VM-medalj för Annie Thorén i Oklahoma

Det var tufft i både vatten och på land. Men Annie höll ihop det på ett imponerande sätt och slutade på en fjärde plats, fem platser upp från Motala i fjol. För George Bjälkemo blev simningen för tuff och han tvingades bryta.

Långdistans-VM är över för den här gången och några svenskar reser hem med extra glada minnen. För Annie Thorén blev detta  hennes "bästa resultatet hittills i karriären". Och bland de svenskar som tävlade i age groups gick det allra bäst för Annika Rehn (nedan) som tog silver i klassen 45-49, och därmed försvarade sin medalj från Motala 2015.

Annies mål var att slå sin niondeplats från i fjol vilket hon alltså gjorde med råge. Och några timmar efter målgång var det en mycket nöjd och glad triathlet som såg tillbaka på loppet. 

- Helt fantastisk. Jag har visserligen ont precis överallt men jag är väldigt lycklig och glad. Jag trodde på en placering bättre än vad jag fick till i Motala förra året men trodde faktiskt inte att jag skulle klara topp 5. Det var bättre och större startfält i år, något som gjorde att jag trodde det skulle bli tufft att vara med långt fram. Men jag förvånade mig själv och säkert några i min omgivning också! En 4:e plats på VM är stort och även fast det var en del saker som kunde göras bättre var det mitt livs lopp hittills, helt klart. Jag gör visserligen tävlingarna bättre och bättre hela tiden, vilket är normalt för en tjej i min ålder som tränar mycket. Men detta slår högst, absolut! 

Förhållandena var som sagt tuffa med sjö och envisa vindar och pannbenet prövades flera gånger.

- Tankar under simning: herre gud vad hårt detta är, tankar under cykeln: fan jag är i bra form, tankar under löpningen: drick, kyl dig och överlev. Jag tänkte väldigt lite på placeringar och fokuserade väldigt mycket på mig själv då värmen var rätt brutal för mig. Dessutom blåste det 15m/s, det var rätt hårt på löpningen när man hade konstant motvind i 5 km och medvind i 5 km. Den där vinden satte prägel på hela dagen då det gjorde att vattnet var väldigt vågigt och riktigt tufft att simma i. Jag låg där och tänkte att jag var så sjukt tacksam för mina 19 år som simmare, det fick jag betalat för igår.

En utförligare rapport från Annie finns längre ner. 

För George Bjälkemo blev det en trist utgång på mästerskapet efter problem på simningen. 

– Att behöva bryta en tävling, oavsett vilken, är väldigt jobbigt mentalt. Ännu jobbigare när det är en stor tävling som den här och man har rest långt. Jag är såklart väldigt besviken men man kan bara blicka framåt. 

- Jag kände mig avslappnad och fokuserad inför tävlingen dagarna innan. Det stod också klart tidigt att det skulle bli ovanligt tuffa förhållanden, särskilt på simningen med extrem sjö, och jag var inställd på det. Har dessutom gått framåt där den här säsongen och såg fram emot utmaningen. Tyvärr blev den utlovade insimningen inställd i sista minut och det gick inte att värma upp på land. Jag gick ändå ut hårt på simningen, för hårt visade det dig, men såg ingen annan möjlighet. Tyvärr kostade det på och jag stumnade tidigt och fick problem med kramp. Det fanns ingen väg tillbaka efter det och det vara bara att inse att tävlingen var över och att jag istället fick försöka heja fram Annie. Såhär i efterhand kan jag konstatera att det var den tuffaste simning jag varit med om på tävling. Vad mina problem berodde på är svårt att sätta ett finger på och det var säkert flera olika faktorer som spelade in. Hur som helst, även att bryta en tävling med allt vad det innebär är en viktigt erfarenhet att ta med sig, avslutar George.

Fullständiga resultat
Länk till annan webbplats.

Race report Annie Thorén

Det blev ett hejdundrande race igår. Jag har fortfarande inte riktigt hunnit ta in allt och får hela tiden flashbacks från loppet men flera har frågat om lite mer info om tävlingen så jag tänkte jag kunde skriva lite här. Lång text varning utfärdas!

Dagen började rätt tidigt med incheckning i totalt mörker vid 06.00 - aldrig checkat in innan soluppgång förut och man kände sig lite halvdum att man inte hade planerat bättre och hade pannlampa med sig.

Vid 07.15 var det dags för line-up på stranden och då det var 25 grader i vattnet var simningen utan våtdräkt. Något som jag kände direkt var till min fördel! Dessutom hade jag av ren slump fått med mig min swim-skin så den fick komma till användning för första gången någonsin på race. Själva starten var faktiskt en riktigt succé för min del. Den var väldigt otydlig och jag var en av få som faktiskt var med i starten och kom iväg väldigt bra!

Jag hade väl som mål att följa überswimmer Jodie Swallow men det visade sig bli sjukt svårt då det var helt omöjligt att se någonting. Vi hade 850m medvind till första vändboj och där hann man väl njuta en liten sekund av att loppet var igång. För när vi vände upp började den sjukaste simningen jag varit med om med helt vilt vatten(stora vågor), solen i ögonen och riktingsbojar som låg överallt. Jag har nog aldrig varit så glad för mina 19år som simmare som igår för dra åt fanders vad det var hårt där ute. Jag förstår min landslagskollega George frustration, han klev av efter simningen och vad jag förstått i efterhand var det MÅNGA som bröt redan på simningen. Men jag simmade på rätt bra och bara antog att om jag får slita får de lite sämre simmarna slita ännu mer. Simmade själv så gott som hela tiden och kom upp ur vattnet som 4:a.

Ut på cykeln så kände jag ganska fort att trots1h slit i vattnet så var jag rätt pigg. Och faktiskt väldigt glad att simningen var över. Upplägget för cykeln har under senaste månaden gåtts igenom flera gånger och jag har flera tiotals timmar i benen på det pace som var tänkt och jag lyckades hålla det riktigt bra igår. Trots värme och väldigt stark vind så gick det som tåget och det räckte ju också ganska långt! En av de bästa cykeltiderna i fältet och klättrade från en 4:e plats till en 2:a plats under de första 60 km. Sen är jag stolt att jag hade en fd världsmästare strax bakom mig så gott som hela racet.

Angående just drafting så slutar man aldrig förvånas hur fult vissa tävlar! Jag tycker det är sjukt tråkigt för sporten att se klungor på 10 pers och domarna gör inte ett skit.. Jag kommer fortsätta 'play-fair' och hoppas alla andra börjar göra det också. 

Det stora fokuset både på cykeln och senare på löpningen var att hålla kroppstemperaturen nere och det innebar under hela dagen att ta vatten i VARJE vätskestation. Något som jag inte är speciellt van med och bara kunde konstatera att det är lite irriterade avbrott framförallt på cykeln. Men det var också räddningen - för när jag väl ställde cykeln i T2, som nr 2, kände jag mig faktiskt rätt pigg och lagom varm.

Men löpningen blev ändå en suffer-fest. Jag har ju löpningen som min svagaste gren och oftast handlar det bara om att hoppas luckan ner efter cykeln räcker. Att C. Steffen skulle springa om mig direkt det visste jag. Men jag visste också att jag hade rätt många minuter ner till 4:an & 5:an och tänkte att topp 5 borde gå. 
Men efter första varvet slutade jag fundera på placeringar och fokuserade på två saker: kyla ner mig och springa så fort jag kan utan att krampa eller bli överhettad. 32 grader och stekande sol är inte mitt typ av väder men jag var fast besluten om att det bara skulle gå. 

Jag hade hoppats på att jag hade kunnat springa bättre än 2.30 på mina 30km  (banan var 31 km) men igår gick det bara inte. Och när jag blev omsprungen av tjejen som slutade 3:a med ca 6 km kvar till mål hade jag ingenting att säga till om. 
Jag saknar 10 år på nacken till alla tjejerna på podiumet och dagar som igår så spelar det stor roll, i värme och så mycket vind behöver man vara riktigt hård & rutinerad för att springa fort. Jag är inte 100% där ännu! Men ändå väldigt nära. Jag vet nu att jag kan vara med och fajtas, att min simning & cykel håller bra klass - nu är det bara den sista delen som jag ska ro i hamn. Jag har kommit en lång väg sen Motala förra året och med en vinter & vår till med bra träning är jag helt säker på att jag kan vara med och tävla även på löpningen nästa säsong!

Summa summarum: en 4e plats på VM! Det är det bästa resultatet hittills i min karriär och trots rätt seg löpning även det bästa loppet jag gjort. Jag är oerhört nöjd!