Intervju med Rasmus Svenningsson

I söndags den 28 september tog Rasmus bandet på IRONMAN Chattanooga efter ett fantastiskt race, på tiden 7:34:27. Här berättar Rasmus om loppet i Chattanooga, sin stressfraktur och rehab, och vad han har på gång.

Om loppet:

Jag spelade ett förhållandevis stort taktiskt spel på cykelsträckan i det här loppet. Från starten av cyklingen ville jag omedelbart sätt stor press på mina konkurrenter, framförallt de som kom upp efter mig ur vattnet. Därmed körde jag väldigt aggressivt under de första 1,5 till 2-timmarna för att undvika att de skulle komma ikapp alternativt få jobba väldigt hårt för att cykla ikapp.

Taktiken fungerade bra och jag kunde gå ut ensam tillsammans med Cameron Wurf på löpsträckan. Löpningen kändes förhållandevis bra fram till 30km då jag hade lyckats skapa en 2,5-minuters ledning. Sista 10-12 km blev dock extremt tuffa och jag gjorde allt jag kunde för att inte total-kollapsa, och på något sätt lyckades jag försvara förstaplatsen ända in i mål.

Rehaben:

Detta var första loppet jag fullföljde efter att jag diagnosticerats med en stressfraktur i underbenet i maj. Jag tävlade förvisso i Ironman Köpenhamn i mitten av augusti men visste att jag inte skulle kunna slutföra hela löpsträckan under det loppet p.g.a. att det skulle utgöra en för stor risk att få ett bakslag av skadan. Däremot fick jag med mig en stor dos självförtroende från loppet i Köpenhamn med avseende på min sim- och cykelform.

Det har varit en lång väg tillbaka till löpträning sedan maj, och bitvis även en riktigt tuff mental situation att befinna sig i, att vara skadad mitt under högsäsong. Dessutom innebar skadan att jag inte hade någon chans att kvalificera mig till årets världsmästerskap, som från början var det stora målet med säsongen. Allt detta gör däremot att helgens vinst känns ännu större och mer känslosam! Att ta bandet för tredje gången i en Ironman-tävling var otroligt häftigt (även om jag denna gång faktiskt var så fruktansvärt trött att det inte var helt lätt att suga in alla aspekter av situationen…).

Framåt:

Säsongen är emellertid ännu inte över och jag ser fram emot att köra ännu en Ironman i november (i Arizona, USA). Nu är dessutom biljetten till VM på Hawaii fixad och inkasserad för nästa år, vilket naturligtvis ska bli otroligt häftigt och något jag redan ser fram emot!

Bästa hälsningar! Rasmus

Stort tack för fina bilder från Hrosak media: https://www.instagram.com/hroshak.media/ Länk till annan webbplats.

Mer om Rasmus

Följ Rasmus på hans Instagramkonto @rasmustri Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Vid frågor kontakta: