Jenny Nae på pallen

Jenny Nae, Triathlon Syd gör sin först säsong som PRO och placerade sig tvåa i Challenge Venedig som var henne allra första tävling i proffsklass.

Jenny vann sin agegroup under Ironman i Kalmar förra året. Hon kvalade därmed till Ironman Hawaii, där hon blev bästa svenska kvinnliga age-groupatlet.

Men efter förra säsongen valde hon alltså att ta steget upp i proffsklassen.

Med två barn; 1,5 år och 4,5 år och med en 90% tjänst som sjukgymnast är det en stor prestation att på så kort tid placera sig i topp bland atleter som satsar på heltid. Från och med nu kommer hon gå ner ytterligare i tjänst (70%) för att kunna fullfölja sin satsning. Jenny visar att ingenting ska stå i vägen mot hennes dröm.

Vi fick oss en pratstund med Jenny efter loppet:

Berätta om loppet. Hur var upplevelsen?

"Det var en väldig tuff simning! Det var motströms hela vägen från Venedig in till fastlandet! Banan var lättnavigerad men det krävdes en större kraftansträngning att simma in. Jag kom in till första växlingen på en 4:e plats bland damproffsen. 

För ett par veckor sedan kom ett mail om en uppdaterad cykelbana där man gick ifrån en naturskön snabb varvbana till en (farlig) 7-varvsbana i hamn-/industriområde full med U-svängar, rondeller och järnvägsspår.

Efter lite mer än halva cyklingen, när jag skulle dricka, körde jag ner i ett potthål och cykeln började wobbla. Jag kraschade med cyklen och skrapade upp axel, hand, arm och knä. Kände efter och insåg att inget är brutet och cykeln var funktionsduglig (förlorade knappt 2 min på kraschen). Under hela cyklingen kände jag mig pigg och stark och hade gott om energi i kroppen. Jag cyklade vidare utan att försöka tänka på smärtan och fullföljde cyklingen. Kom in för växling på en 4:e plats ca 17 min efter 3:an. 

Väl ute på löpningen kände jag att skadorna inte skulle påverka mitt löpsteg. Jag kom snabbt in i ett "behagligt" tempo. Knappt en mil in på löpningen fick jag uppdateringar från min man att jag hade plockat in ca 10 min på 3:an - och efter ytterligare en mil var jag ikapp. Någon km senare passerade jag även 2:an - båda verkade tagna av den 30-gradiga värmen (ingen skugga på hela banan som gick i ett parkområde). Jag fortsatte i samma tempo och kände mig ganska trygg med min andraplats. Det var en härlig känsla att slutföra maran på 3:11 (PB) och passera mållinjen som 2:a i min första proffstävling på tiden 9:39 (bara 20 min efter Lisa Roberts, USA, flerfaldig Ironman vinnare). Dagen innehöll allt; blod, svett och tårar!"

Vad tycker du är största skillnaden som PRO?

"Som proffs är jag mer exponerad och känner en större press på mig att prestera." 

Hur ser den kort- och långsiktiga planen ut?

"Kortsiktiga målet är att låta kroppen att återhämta sig och läka ihop. Därefter har jag några medeldistanser inplanerade. Bland annat Ironman 70.3 i Jönköping och SM i medeldistans på Tjörn. Till hösten ska jag köra ytterligare en fulldistans. Jag har fortfarande stora förbättringsmöjligheter på simningen och cyklingen då detta bara är min 3:e triathlonsäsong! Så jag ser redan fram emot vad kroppen kan leverera säsongen 2019!"