Race report från Sara Svensk och IM Mallorca

I lördags genomförde Sara Svensk sin allra första Ironman, i Alcudia på Mallorca. Resultatet blev en fjärdeplats och den bästa svenska debutanttiden någonsin på en Ironman! Läs och inspireras av Saras egna ord från start till mål:

Tredje upplagan av Thomas Cook Ironman Mallorca skulle gå av stapeln lördag den 24 september och jag skulle stå på startlinjen. Efter en mer eller mindre strulig säsong var det äntligen dags!

Tidigt tisdag morgon bar det iväg. Ett kort stopp i Stockholm där jag mötte upp Jessica Åhlund och Johan Kärner som också skulle tävla. Tillsammans lyfte vi mot Palma Mallorca.

Väl installerade i huset och cykeln ihopmonterad följde några dagar av förberedelser. På onsdagen cyklade vi en del av tävlingsbanan, andra loopen som innebär en stigningen på totalt ca 10km med en huvudstigning på 7.7km och ca 600 hm. Det är en relativt flack stigning som man ändå kan trycka på bra i. Utförsåket är ca 6 km serpentiner, inte i min smak på tempocykel. Bromsarna tjöt när jag tog mig ner. Men jag intalade mig att det skulle gå bra på tävlingsdagen.

Torsdagen var ganska okomplicerad, njutbar simning i fantastiskt vatten på 26 grader, lätt löpning med lite flytlopp för att springa ut benen. Testade även 1 km i lite högre tempo, racepace, och insåg att det skulle bli varmt! Men benen svarade bra och var precis som de ska vara, otåliga.

Dagen innan loppet drog ett åskoväder in och precis efter att vi checkat in cyklarna öppnade sig himlen, blixtar, dunder och regn. Väderprognosen förutspådde att detta skulle hålla i sig över tävlingsdagen.

Raceday innebar som vanligt bagarmorgon med klockan ställd på 04.30. Nu började nervositeten sprida sig. Stundtals kände jag mig lite panikslagen, många tankar far genom huvudet. Jag har aldrig simmat 4000 m ute i sträck, jag har aldrig sprungit ett marathon och jag har visserligen cyklat 18 mil men då med minst 3 fikastopp. Nu ska jag genomföra ovanstående utan pauser. Jag försökte skaka av mig oroskänslorna och istället fokusera, plocka ner i delmål och ta fram positiva målbilder. Innan lopp väljer jag alltid ett mantra som jag har under cykel och löp, något som gör mig fokuserad och målinriktad.

I växlingsområdet rådde smått panik då det precis annonserades att age-group skulle få köra med våtdräkt, dock inget vi proffs behövde bry oss om då det för oss fortfarande rådde våtdräktsförbud.

Inför simstarten blev det något stressigt och jag hann simma in ca 20 m, inte optimalt. I fållan var det bara fokus som gällde. Jag hade planerat att lägga mig på Jessicas fötter och när starten gick kom jag iväg perfekt och låg precis bakom henne. Jag lyckades hålla i ca 2000 m men efter en stökig period av age-gruopherrar som kom i kapp och simmade mer eller mindre över en, tappade jag Jessicas fötter. När vi kom upp på stranden för att påbörja den andra simloopen såg jag Jessica och tänkte att jag kanske skulle kunna springa ikapp men lyckades inte. Försökte istället bara hitta en bra rytm och ta mig runt. Sista loopen gick lite långsammare och den totala simtiden blev 1:00:35 vilket jag faktiskt är väldigt nöjd med. Låg vid det tillfället 12:a.

Växlingsområdet var stort, det längsta av alla Ironmanlopp och det kändes som jag sprang i en evighet för att komma till cykeln. Därefter kom jag iväg bra och hittade snabbt en skön känsla i cyklingen. Jag plockade placeringar och kände mig stark. Efter ca 40 km dundrade en klunga på dryga 30 age-grouptriathleter förbi mig, mitt i denna klunga även en proffsdam. Jag bestämde mig för att inte släppa och la mig stabilt i min rytm ca 100 m bakom. Detta höll tills att vi kom in i Muro och jag fick mitt första kedjehopp. Tvingades stanna och lägga på kedjan men var ganska snart iväg igen, här tappade jag väl max 1 min. Däremot så hade jag inte längre klungan i sikte och jag blev ganska ensam på cyklingen. Försökte att inte stressa upp mig utan bara hitta rytmen igen. Inför varvning fick jag sällskap av en proffstjej som legat bakom ett bra tag, vi körde ganska jämnt fram till stigningen, ca 110 km avverkade, men uppför lyckades jag få en lucka.

Jag hade en bra känsla i klättringen och njöt faktiskt av att benen svarade så pass bra. Tyvärr visste jag ju att det snart skulle gå utför och precis som jag förberett mig på blev jag omcyklad nedför. När vi nådde Campanet var det dryga 60 km kvar och då fick jag mitt andra kedjehopp. Den här gången betydligt värre, kedjan hoppade både fram och bak . Efter ca 4 min trixande var jag på väg att ge upp, jag fick inte loss kedjan. Jag kände hur tårarna började komma, jag ville verkligen inte bryta. Men jag tog några djupa andetag och till sist fick jag ordning på det. Anledningen till kedjehoppen berodde på ett jag bytt bakväxel till en med större trissor vilket gör det lite känsligare, sen var det extremt dålig asfalt. Jag blev varnad av Klas att detta kunde ske och att jag skulle vara försiktig. Jag tyckte att jag var extremt försiktig men tydligen inte. Nu hade jag i runda slängar tappat ca 5 min på skitgrejer. Återigen samlade jag upp mig. Fortsatte cyklingen som nu blev en blöt historia. Himlen öppnade sig och regnet öste ner. I varannan kurva stod det en ambulans då flera triathleter gått omkull. Jag tog det försiktig, ville inte riskera något. Bara ta mig till växlingsområdet.

Kom snabbt iväg på löpningen, benen kändes bra och jag såg framemot att få springa. Allt gick lätt och kroppen svarade. Trummade i väg i ca 4.10 fart vilket jag planerade hålla. Jag trodde verkligen att jag skulle kunna springa på ca 3h trots 18 mil i benen men snittfarten sjönk successivt. Det var inte benen, det var inte flåset utan bara en generell seghet. Vid ca 30 km började det gå långsammare, då fick jag även lite magbesvär, tog en sväng in på toa. Det värsta lättade men när krampen i magen inte riktigt gick över bestämde jag mig för att gå genom en av vätskestationerna och då lättade det något. Jag började springa igen och höll mig springandes. Jag hade tagit två placeringar och låg nu 4:a. När det var ca 6 km kvar låg jag 5 min efter 3:an och hade då redan tagit in ca 3 min på 5 km men det kändes för tufft att springa in det resterande.

Tog mig i mål på en sluttid på 9 timmar och 28 min. Nöjd, glad och trött!!!

Vill tacka alla er som tror på mig och som har stöttat mig. Utan er hade det aldrig vart möjligt!

Nu följs en period av kravlös träning!

/ Sara Svensk

Foto: Jonas Örarbäck & Ingo Kutsche

Av de andra svenskarna som körde pro gick det bäst för Erik Holmberg som tog sig i mål på en stark 15:e plats och tiden 09:00:58. Jessica Åhlund och Johan Kärner fullföljde inte.

Resultat från Ironman Mallorca Länk till annan webbplats.