Race report från Mikaela Persson

I slutet av november deltog Mikaela Persson och en rad andra svenskar i Challenge Laguna Phuket i Thailand. Här är Mikaelas egen berättelse om det mycket varma racet:

Nu är jag hemma igen från Thailand och här är min race report från Challenge Laguna Phuket. Ett race på halv ironmandistans, dvs 1900 m simning, 90 km cykel och 21 km löpning. Det var mitt andra lopp på denna distans (första gången jag körde den var SM i medeldistans i somras). Målet med loppet var att skaffa erfarenhet och se hur kroppen kändes så här i off-season-tider. Något som gjorde det hela lite mer nervöst var att jag startade i PRO-klassen, alltså med ett litet men grymt startfält.

Dagen började med att klockan ringde kl 4 på morgonen (say WHAT?!). Eftersom tävlingen startade kl 6.30 pga av värmen lämnade taxin hotellet kl 4.30. Väl på plats tog jag såklart för lång tid på mig att fixa cykeln. Den var klar men jag började noja och vips så hade tiden flugit iväg. Försökte hitta närmsta toalett och blev hänvisad till "Pink bus" där tjejtoaletterna var, bara för att inse att det inte alls var några toaletter utan hål i marken... Skyndade sen på shuttle-båten som tog oss ut till starten. Hann varken med någon jogg eller mitt vanliga insim utan fick nöja mig med 10 min i vattnet. Några fartökningar fick jag till i alla fall.

Svenska tejer i Phuket: Emma Graaf och Mikaela Persson.

Simningen:

Det är inte förrän jag står vid starten som jag inser att jag faktiskt ska tävla, i Thailand, på halvironmandistans, i proffsfältet. Lätt surrealistisk situation som jag aldrig riktigt hade trott att jag skulle vara i för två år sedan. Jag ställde mig bakom Jodie Swallow eftersom jag visste att hon skulle dra iväg snabbt på simningen. Starten gick riktigt bra och jag kom i snabbt hoppade igenom vågorna utan problem och hade Jodies fötter direkt, tills hon gjorde en fartökning,haha. Jag var för lite uppvärmd att ens försöka hänga på så det sluttade med att jag drog tre tjejer runt de första 1300 m i havet. När vi sprang upp på stranden mot lagunen hade kroppen vaknat och det kändes riktigt bra. Vi kastade oss ner i lagunen och jag hade förberett mig mentalt att det skulle vara varmt men det var SJUKT varmt, typ kroppstemeperatur. Insåg att jag skulle få det svårt att göra en fartökning i den värmen så då tog jag beslutet att istället ta fötter. Otrolig skön känsla när vi fick lämna vattnet och springa upp mot T1 :)

Cykling:
Var mest nervös för värmen och backarna i slutet och det var ju helt rätt att vara nervös för just dessa moment. Körde med min linjehoj där jag hade satt på tempopinnar dagen innan (jaja kanske inte optimalt men det funkade) och tack vare Linda så hade jag en 28-delad kassett instället för min 25-delade. Jag kör helt utan pulsklocka/gps/watt utan bara på känsla. Försökte hitta ett bra tempo direkt. Märkte att så fort det var böljande/lite backigt var jag stark men tappade på de andra tjejerna på platten. FAN va starka det är! Skulle ju kunna skylla på min hoj och sittställning men nope, tror snarare de handlar om att de flesta av tjejerna där är starka, har tränat mycket på tempohoj samt väldigt rutinerade :) Jag fick i mig bra med vätska och energi och vid varje vätskestation byte jag ut en vattenflaska och hällde en över mig. Hade lite krampkänningar i benen vid ca 50 km men det släppte. När det började närma sig 75 km började jag känna av värmen ordentligt men jag planerat så att jag hade vatten att svalka av mig med efter varje backe. Backarna kom och äntligen kändes det som jag kunde trycka på. Alltså det var ju sjukt jobbigt men hade ändå kontroll. Däremot blev jag överlycklig när jag kommer i sista backen och är fett mör och där står hela Terrible Tuesdays- gänget och hejar! Blev superglad även om det enda jag fick ur mig var "det är så jäkla varmt". Bästa gänget.

Löpning:

Kommer in till T2 och tänker att jag har nog lite mer energi än vad som var planerat men hade sån jäkla respekt för värmen och backarna så höll igen lite (vilket man ändå måste om man ska kunna springa 21 km i 40-gradig värme..). Drar på mig löparskorna, utan och få kramp..haha det hände ju på medeldistans SM; kramp direkt i båda benen när jag skulle sätta på mig skorna. Sprang ut på banan men känner av foten och bestämmer direkt att avbryta vid första vätskestationen. Jag ville inte riskera 2016 säsong. Men helt ärligt så är alla de som tog sig i mål på den banan grymma för fy satan vad varmt det var. Nästa gång jag kör en tävling i sådant klimat kommer jag behöva träna i värme minst 3 veckor innan. Istället för att deppa tog jag istället hejarklacksrollen på största allavar.

Challenge Laguna Phuket var en riktigt grym och rolig tävling med en tuff cykelbana och den blev ännu roligare när man hade supporten från Terrible Tuesdays på plats! Nu kommer det inte bli något tävlande förrän tidigast februari så ha några månader att få foten hel och bygga upp min löpningen.

/ Mikaela Persson

Resultat från tävlingen finns här.

Länk till annan webbplats.

Publicerad: 2015-12-14

Senast uppdaterad: 2017-06-30

Författare: Tom Mårtensson