Rapport från utvecklingslaget på Fuerteventura

Målsättningen är densamma; OS i Rio de Janeiro 2016. Och de ingår i samma satsning; det svenska utvecklingslandslaget i triathlon. Men det är sju individer som genom år av hård träning ska försöka ta sig hela vägen till Brasilien. Runners World hängde med på en vecka på vägen; en vecka på Fuerteventura.

Solen gassar över den kombinerade fotbolls- och friidrottsanläggningen i Gran Tarajal. Löpintervaller står på schemat för medlemmarna i det svenska utvecklingslandslaget i triathlon. För två år sedan bestod gruppen av elva lovande juniorer. Nu är de, efter att kraven höjts, sju kvar (och bara Annie Thorén är fortfarande junior). Och då är ändå Dalregementets Per Wangel ”bara” inne på sin andra säsong i laget.

– Det är väldigt värdefullt att vi är ett gäng som tränar tillsammans, vi sporrar varandra, säger Wangel som parallellt med sin triathlonsatsning även tävlar i längdåkning (har varit bland de 200 bästa i båda sina starter i Vasaloppet).

– Jag har som ambition att fortsätta med båda sporterna. När det gäller triathlon är målet i första hand att slå mej in på världscupsnivån. Och jag kommer att hålla på så länge som jag tycker att det är roligt; sen är förstås OS i Rio ett stort mål att sträva emot, säger den långe masen som är den ende i utvecklingslaget som inte gått på triathlongymnasiet i Motala.

Men det faktum att han började med triathlon en bra bit in i tonåren är han inte unik med. Ingen i septetten är triathlet i grunden. De är simmare och friidrottare som gett sig i kast med den komplexa uthållighetsidrotten.

Fyra timmar tidigare, vid träningsanläggningen Playitas:
Lovisa Hjalmarsson har just klivit upp ur Atlantens ännu ganska svalkande vatten. 21 grader är det i det blå, ytterligare ett par grader varmare på land.
I juni tar hon studenten efter fyra års studier på Triathlongymnasiet, under sin tid där har hon tagit stora kliv i sin utveckling.

– Under det här året kommer jag att göra en tävling i Bundesliga, och det blir kul att testa på konkurrensen där. Sommarens stora mål är annars U23-EM i Polen, men det gäller ju att kvalificera sig dit, säger Hjalmarsson.

Vad betyder det för dig att vara en del av utvecklingslandslaget?
– Otroligt mycket. Det är lätt att bli lite bortskämd, vi är väldigt jämna och vi tränar ihop nästan tre gånger per dag. Det är klart att det är utvecklande.

Finns det ingen risk att ni pressar varandra att ha för hög fart på passen?
– Det kan väl vara lite hårt ibland, men vi har lärt oss att hålla oss inom vissa pulsintervall på de olika typerna av pass, säger Hjalmarsson som tränar runt 20 timmar i veckan.

Och triathlon är en sport där det tar tid att bli bra. Det är många, långa och tuffa träningspass som väntar den som vill ta sig hela vägen till slutmålet. OS i Rio de Janeiro 2016.

Foto: Mårten Lång

2007 presenterade Svenska Triathlonförbundet tankarna på ett utvecklingslandslag. Mottot för satsningen är ”mot världstoppen 2016”. De aktiva som är med i gruppen får hjälp av tränare, ekonomiskt stöd till lägerverksamhet, samt idrottsmedicinskt stöd (både i förebyggande syfte, men de ska även få hjälp snabbt om eller när de blir skadade). Dessutom har flera tränare runt laget kompetensutvecklats vilket ska gynna även andra aktiva.

Västmanlänningen Joel Vikner inledde sin idrottskarriär som simmare, men innan gymnasiet tog han klivet över till triathlon. Den här säsongen kommer han att på allvar ta klivet ut på den internationella triathlonscenen.

– Jag kommer att köra fem tävlingar i Bundesliga, och det är förstås väldigt utvecklande att få testa på det. Förra året var jag tolva en av deltävlingarna i Bundesliga, och det hoppas jag kunna förbättra. Sedan är U23-EM och U23-VM två stora mål. Träningen har fungerat bra under vintern, och jag har hållit mej skadefri, så jag ser verkligen fram emot säsongen.

Och det är något som även Tom Honig kan skriva under på. Förra säsongen spolierades i princip totalt av en stressfraktur i underbenet:

– Jag körde rehabträning under hela hösten, men nu känner jag att jag är i fas igen. Det är klart att det har varit jobbigt, men jag har hela tiden varit väldigt sugen på att ta mej tillbaka. Det fanns inga tankar på att ge upp. Under skadetiden har jag kunnat lägga lite extra kraft på simningen, och det hoppas jag förstås dra nytta av nu.

2009 vann Johan Sandberg Vansbrosimningen; nu tvingas han stå på stranden och se på när lagkamraterna håller på att avsluta ett i raden av träningspass:
– Jag körde på en sten och vurpade ganska rejält på vårt cykelpass i morse. Det blev några rejäla skrapsår på händer och armar. Men jag kommer att vara igång och träna igen om några dagar, säger Sandberg som tog studenten från studierna på triathlongymnasiet förra sommaren.

Därför är det framför allt under lägerveckorna som utvecklingslagets äldste (född 1990, så epitetet äldste ska inte tas så bokstavligt) medlem tränar tillsammans med sina teamkamrater.

Yngst i gänget är Annie Thorén; hon och Linnea Holmertz har en hel del gemensamt. De är barndomskamrater från Motala, de inledde sin idrottskarriär som simmare, och de sitter ett dygn senare vid samma middagsbord och berättar:

– Heter man Holmertz och kommer från Motala är det inte mycket annat att fundera på, ler Linnea. Men nu när jag hållit på med triathlon i flera år känner jag inte att jag har någon paradgren. Jag är jämnstark i de tre delmomenten.

Annie fyller i:
– Alltså; det här laget. Vi har gått igenom så mycket tillsammans. Det är en stor trygghet att vi har varandra. För detta är en tuff sport, men jag gillar ju det här. Jag tycker om att cykla tempo. Och jag älskar att sticka ut och springa. Långt och länge.

Så tränade utvecklingslandslaget under lägret på Fuerteventura:

Söndag: Resdag.
Eftermiddag: Simning 60 minuter (känna på vattnet), cykel 60 minuter, löpning 30 minuter.

Måndag, morgon: simning, teknik/intervall 60 minuter.
förmiddag: cykel 180 minuter, distans.
eftermiddag: löpning, kuperat 90 minuter.

Tisdag, morgon: löpning distans 45-60 minuter.
förmiddag: cykel 120 minuter, 6x4 minutersintervaller både individuellt och lagtempo
eftermiddag: simning 90 minuter, öppet vatten.

Onsdag, förmiddag: simning 90 minuter, fart.
eftermiddag: löpning: Kenyaintervaller (200 meter lugnt, 200 meter medel och 200 meter hårt), 10x600 meter på bana.

Torsdag, eftermiddag: Cykel 60 minuter återhämtningspass.
simning 60 minuter återhämtning, inriktning teknik.

Fredag, förmiddag: Cykel 210 minuter, distans.
eftermiddag: löpning, kuperat 90 minuter.

Lördag, morgon: Löpning 40 minuter, löpskolning och fotstyrka.
eftermiddag: triathlonträning. 150 meter simning+4 km cykel+1 km löpning. Körs fyra gånger med sex minuters vila mellan varje lopp.

Söndag, morgon: Löpning 90 minuter, kuperad avslutning på passet.
förmiddag: hemresa.